MENY
I upgiften att leda lärande måste vi även i det didaktiska arbetet och undervisningen inkludera och hantera frågor om mångkulturalitet och interkulturalitet. Detta är en nödvändighet framförallt eftersom drygt var fjärde person i Sverige är född i ett annat land eller är barn till föräldrar från ett annat land (Bunar, 2017). Med detta som bakgrund tänker jag idag reflektera kring hur jag kan leda mångfaldsarbetet i mitt klassrum med utgångspunkt i forskning om ledarskap i det mångkulturella klassrummet (MDH, 2012), (Lahdenperä & Sundgren, 2016). Men även med insikter jag har erhållit från egen undervisning av nyanlända och genom en intervju om mångfaldsarbete på skolan där jag genomför den verksamhetsförlagda delen av den kompletterande pedagogiska utbildningen för forskarutbildade.
I mina tidigare blogginlägg om leda lärande har jag i princip bara förhållit mig till elever och lärare, men den här gången tänker jag ta min ingång i en skolledares perspektiv på interkulturalitet och mångfaldsarbete. Jag vill dock först påpeka att begreppet interkulturalitet skiljer sig från mångkulturalitet genom att det syftar till faktiska möten mellan olika kultur medan mångkulturalitet avser kulturers parallella existens utan att de faktisk möter varandra (MDH, 2012). Interkulturalitet syftar därför till att möta mångfalden genom att lära sig om varandras olika och kulturellt betingande sätt att se och förstå världen (ibid).
I texten ”Lärare som ledare i rektorns perspektiv” (Ekström Filipsson, 2012) påpekar rektorn och tillika författaren att hon värdesätter lärare som har hög kulturkompetens och att lärarens medvetenhet om interkulturella frågor ökar sannolikheten för att alla elever ska lyckas i skolan. Det går här att hävda att detta innebär att lärarna i sitt ledarskap måste arbeta aktivt och systematisk med inkludering för att integrera, men även med hur förutsättningar för likvärdighet ska kunna skapas. I detta arbete krävs då också att lärarna själva är medvetna om hur de använder framförallt språket som ett medel till inkludering.
Att språket är viktigt och att vi behöver tänka på att utveckla språkutvecklande arbetssätt för att eleverna ska erhålla förutsättningar för ett bättre lärande (Lahdenperä & Sundgren, 2016) kan anses vara en relativ trivial slutsats. Men att tillämpa det i praktiken är kanske inte helt enkelt och kräver utbildningsresurser av lärare utanför den egna ämneskompetensen. Jag har mindre erfarenhet från detta genom egen undervisning inom den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildning när jag på vårterminen stöttade nyanländas lärande i fysikundervisningen vid några tillfällen. Ett sätt för att föra dessa elevers lärande framåt var att initialt hitta gemensamma språkliga begrepp för att beskriva ett fysikproblem eller att fokusera på resonemang och uppgifter som omfattar fysikens begrepp och inte tar ansats i vardagssituationer som kan vara problematiska när eleven har begränsade kunskaper i språket och den kulturella kontexten. Med andra ord avskalade och teknisk rena fysikproblem. Genom detta kunde eleverna sedan komma vidare det enskilda arbetet att lösa övningsuppgifter i övningsboken.
I min intervju med skolans mångfaldsarbetet tänker jag fokusera på hur skolan tänker kring frågor om inkludering och likvärdighet när det gäller nyanlända och deras lärande. Det innebär att ställa frågor om hur skolan skapar förutsättningar att erhålla insikter om kulturella faktorer och deras inverkan på de nyanländas lärande. Ett annat område som jag berör är språkets betydelse i arbetet med att skapa förutsättningar för interkulturalitet och därigenom inkludering. Något som även har även varit en del av diskussionerna i våra studiegrupper. Och där vi alla har varit överens om vikten i undervisningen att variera och försöka inkludera olika kulturella kontexter och faktorer.
I planeringen av min intervju samtalade jag med skolans rektor om relaterade frågor som skapar komplexitet för nyanlända och därför utmaningar för lärare. Och en sak som dök upp är de socioekonomiska förutsättningarna för nyanlända elever med allt från avsaknad av föräldrar, boendefrågor till rena försörjningsfrågor vilket sammantaget medför att eleverna inte alltid har samma förutsättningar som andra elever och där det är viktigt för skolan att vara medveten om detta.
I intervjun med skolans rektorn så samtalar vi om mångfald med utgångspunkt från interkulturalitet utifrån skolans sammansättningen av eleverna. Skolan har ett stort upptagningsområde som omfattar alla kommuner i Stockholm, men även angränsande regioner vilket innebär en sammansättning av elever med olika socioekonomiska förutsättningar. Det de dock har gemensamt är att alla har höga meritvärden. Skolan har elever som är nyanlända eller där en eller båda föräldrarna är födda i ett annat land än i Sverige. För den gruppen av elever som har språkliga och kulturella men även socioekonomiska utmaningar, erbjuder skolan särskilt stöd genom t.ex.extra undervisning men även annat stöd. Och skolan säkerställer att de hela tiden är sedda och att lärarna är fullt insatta i deras faktiska förhållande både i och utanför skolan Det framkommer dock att skolan i nuläget inte har ett gemensamt och språkutvecklande arbetssätt för att skapa förutsättningar för en interkulturell inkluderande undervisning. Men när jag tar upp frågeställningen så bestämmer rektorn direkt att det är värt att inleda ett arbeta för att skapa förutsättningar för just detta. Och med detta förstår jag att skolan och skolans ledning, liksom (Ekström Filipsson, 2012) värdesätter lärare som har hög kulturkompetens och att lärarens medvetenhet om interkulturella frågor ökar sannolikheten för att alla elever ska lyckas i skolan.
Litteraturförteckning
Bunar, N. (2017). Utbildning och mångkulturalitet. i U. P. Lundberg, R. Säljö, & C. Liberg, Lärande Skola Bildning (ss. 457-470). Stockholm: Natur& Kultur.
Ekström Filipsson, G. (2012). Lärare som ledare i rektors perspektiv. i G. Berg, F. Sundh, & C. Wede (RED), Lärare som ledare - i och utanför klassrummet (ss. 307-322). Lund: Studentlitteratur.
Lahdenperä, P., & Sundgren, E. (2016). Skolans möte med nyanlända. Stockholm: Liber.
MDH. (2012). Pirjo Lahdenperä - om ledarskap i mångkulturella skolor. Hämtat från Mälardalens högskola.
Intressant att du beskriver att ett sätt att arbeta med nyanlända i fysiken kan vara att skala av problemen i början så att de bara innehåller ”ren” fysik. För att sedan arbeta med språkligt svårare problem. Jag tänker att jag skulle kunna göra samma på matten för mina utrikesfödda elever. Dock ett ganska stort arbete att skriva material till hela kurser på detta sätt. Med det stora antalet elever som har dessa behov kan man börja fundera på om det inte borde finnas läromedel med ett sådant upplägg? Kanske kan det även hjälpa andra grupper av elever att arbeta på det viset?
Jag håller verkligen med dig om att lärarens medvetenhet kring interkulturella frågor ökar sannolikheten för att alla elever skall lyckas och precis som du beskriver gör även jag VFU på en skola där skolledningen verkligen verkar uppskatta lärare med hög interkulturell kompetens. Detta är ju bra, men samtidigt tänker jag att det kanske inte är tillräckligt utan att skolledningen kanske till och med borde driva någon form av kollegial utveckling av interkulturell kompetens för att säkerställa att alla lärare har det? Så är i alla fall inte alls fallet på ”min” VFU skola där skolledningen gärna ser att lärarna har kompetensen, men att de får skaffa den på annat sätt än genom utbildning på sin arbetsplats.
Det var intressant att ta del av din beskrivning av artikeln du läst. Fascinerande att se att egenskaperna som karaktäriserar en framgångsrik lärare är så pass lika i Sverige och Sydafrika. Det visar än tydligare betydelsen av att vara emotionell, tydlig och strukturerad i sin undervisning. Taktiken att få acceptans för sitt ledarskap och att få ordning i klassrummet genom att involvera föräldrarna känner jag igen från min VFU. Min LLU hänvisar ofta, i samtal med elever, till deras föräldrar och att han kan behöva samtala med föräldrarna. En problematik på min VFU skola är dock att det generellt är svårt att få föräldrar att komma till möten och därmed att involvera dem.
Språket som grund för inkluderande undervisning är viktig men väldigt svår fråga att hantera. Jag har också på VFUn haft elever med annan språkbakgrund än svenska. Jag har upplevt det som väldigt utmanande att anpassa olika uppgifter så att alla ska kunna lära sig likvärdigt. Jag vet med mig själv att jag naturligt använder ett ganska avancerat språk och det blir extra tydligt i mötet med elever med annan bakgrund.
Vad kul att läsa att dina frågor i intervjun gjorde skillnad och att de tar initiativ för att jobba vidare med interkulturaliteten. Jag har ibland fått känslan av att man gärna pratar om ämnet, men att det händer inte så mycket. Kanske beror det på avsaknaden av kunskap vilket i och för sig inte är så konstigt när nyanlända barn ökade kraftigt för några år sedan. Jag funderar på om det kan vara fruktbart att prägla delar av PLC-arbetet med detta tema och på så sätt bryta ny mark.
Det är intressant och viktigt det du skriver om att nyanlända skiljer sig inte bara genom att de inte behärskar språket lika bra utan även kan ha andra socioekonomiska förutsättningar som kan påverka skolgången. Viktig punkt att komma ihåg och hur man kan vara medveten om allt detta när man jobbar inkluderande och interkulturellt. Roligt att läsa om ditt möte med nyanlända och hur du undervisade dem i fysik!
Språkutvecklingen är viktig för att kunna lära sig i skolan och också insikter i skolspråkets begreppsapparat. Här finns delad erfarenhetsbas som ingående parameter och grund, för förståelsen av språk och speciellt skolspråk.
Spännande att få höra hur du anpassar din undervisning i praktiken när du har undervisat nyanlända i fysik! Härligt med öppna skolledare som tar till sig nya idéer och är villig till förändring. Jag är nyfiken på hur det interkulturella arbetet skulle se ut i praktiken. Jag får en känsla av att det finns väldigt många olika tolkningar av vad detta faktiskt innebär och hur man bör gå till väga.
Det var intressant att ta del av din beskrivning av artikeln du läst. Fascinerande att se att egenskaperna som karaktäriserar en framgångsrik lärare är så pass lika i Sverige och Sydafrika. Det visar än tydligare betydelsen av att vara emotionell, tydlig och strukturerad i sin undervisning. Taktiken att få acceptans för sitt ledarskap och att få ordning i klassrummet genom att involvera föräldrarna känner jag igen från min VFU. Min LLU hänvisar ofta, i samtal med elever, till deras föräldrar och att han kan behöva samtala med föräldrarna. En problematik på min VFU skola är dock att det generellt är svårt att få föräldrar att komma till möten och därmed att involvera dem.
Det var intressant att läsa om din egen erfarenhet av att stötta nyanländas lärande. Jag kan känna igen det du skriver om att det gick att komma framåt genom avskalade, rena problem. Jag kan dock känna en viss frustration över att det, enligt min erfarenhet, gör att de kan klara E-nivå men har svårt att nå högre nivåer, då dessa ofta är mer språkligt krävande.
Det var bra skrivet. Jag funderar på två saker.
Skillnaden mellan interkulturalitet och mångkulturalitet. Går det verkligen att ha parallella kulturer på en skola med många elever av olika kulturell bakgrund? På den skola jag var var det många elever med olika kulturell bakgrund, och visst fans det grupperingar, men de var starkast första året på gymnasiet och suddades ut mer efter hand. När människor möts skapas interkulturallitet, en skola med elever med olika kulturella bakgrunder är fantastisk på det sättet. Det är när skolorna och bostadsområdena är segregerade som vi får problem.
Angående språket så har jag också upplevt vissa svårigheter, och här tänker jag på vikten av att använda flera olika media i undervisningen, bilder, filmer, demonstrationer.
11